Välkommen till Anna-Carin Ahlquists hemsida!

 

Välkomna till ett nytt år, fullt av nya möjligheter och nya mål!

2019 var ett viktigt år fyllt med nya mål och möjligheter - ett viktigt år för kvalificeringen mot Paralympics i Tokyo 2020 och ett fantastiskt år med EM på hemmaplan i Helsingborg i september och min första internationella paratävling i Sverige.

2019 blev ett trögstartat år med en hel del turbulens då jag diagnostiserades med bröstcancer och var tvungen att operera bort hela höger bröst. Sjukvården har varit helt fantastisk. Alla har varit otroligt proffessionella, snabba, tydliga och haft största respekt för mig som person. Jag känner mig lyckligt lottad över den sjukvård vi faktiskt har i Sverige.

Trots sjukdomsbeskedet valde jag att hantera vardagen så "vanligt" som möjligt med arbete, träning och tävling. Den 6 mars (onsdagen efter SM) opererades jag och 1 vecka senare kunde jag träna 15 minuter. Vi ökade med 15 minuter varannan dag tills dess att vi var uppe i 2 timmar och sedan utökade vi antalet träningspass utifrån det. Den 6 april spelade jag den Danska Veteranserien i Roskilde och 2 månader efter operationen spelade jag min första internationella tävling 2019 Slovenia Open i Lasko. Konditionen var fortfarande vädligt dålig, jag hade hög puls och blev väldigt anfådd men jag var där och jag spelade.... något jag i mars trodde skulle vara en ren omöjlighet. Jag gick till kvartsfinal i singel och i lag lyckades vi för första gången under min karriär slå Kina i finalen och vinna guldet.

I slutet av juni spelade jag Egypt Open i Alexandria och vann där guld både i singel och lag.

Jag är så tacksam för allt fantastiskt stöd jag fått från min familj, vänner, kollegor, lagkamrater och sjukvården under den här tiden. Utan er hade jag aldrig klarat den här oväntade och oplanerade våren.

Jag var  rankad etta i Världen i Damer klass 3 1 oktober 2012-1 oktober 2018. Att jag 6 år var rankad som nummer 1 i världen var otroligt stort för mig - att under 1 års tid  varit rankad 1a i världen bland alla rullstolsdamer var nog ännu större, 1 november 2018 - efter VM i Slovenien rankades jag som 2a i världen men från 1 juli 2019 är jag åter rankad 1a i världen även om marginalerna är små. Jag är otroligt glad och stolt över den här prestationen med tanke på förutsättningarna under året..

Para-EM på hemmaplan i september blev en stor succé. Vilket fantastiskt arrangemang och vilka förutsättningar som serverade oss. För mig blev det eldprovet och så mycket känslor både före, under och efter mästerskapet. Kan ni tänka er att jag fick möjligheten att vinna EM-guld i singel för Sverige i Sverige och med mamma och pappa på läktaren. Jag är otroligt stolt och glad men samtidigt väldigt tacksam och lyckligt lottad över att jag gavs möjligheten att kunna och få spela EM på hemmaplan.

Jag har efter EM spelat Para Dutch Open där jag fick bra matcher och otroligt tufft motstånd. Det slutade med ett guld i singel och revansch mot kinesiskan som jag förlorade mot i semifinalen i Rio 2016.

Direkt från Holland åkte vi på rekognoseringsresa till Japan. En oförglömlig resa där Japan presenterade sig från sig bästa sida och vi blev överväldigade.

Årets sista tävling: Para Copa Costa Rica 12-14 december och min sista tävling i kvalificeringsprocessen mot Tokyo 2020 slutade med guld i singel och guld i lag. Jag blev utsedd till tävlingens bästa rullstolsdamspelare och Sverige till bästa nation. Det blev ett fantastiskt avslut på ett slitsamt år och jag går in i det nya året med bästa tänkbara förutsättningar...

Kvalificerad enligt Internationella Bordtennisförbundets krav till Paralympics i Tokyo 2020, rankad som 1a i världen i Damer klass 3 och...

med EM-guldet i bagaget blev jag den 23 november uttagen som förhandskandidat till Paralympics i Tokyo av Sveriges Paralympiska Kommitté. Jag är otroligt tacksam över uttagningen och kan nu dra upp planen mot Paralympics nästa år. Det innebär också att jag kan fokusera på det jag skall göra under 2020 för att nå mina mål i Tokyo i månadsskiftet augusti/september.

Jag tog under sommar beslutet att återvända till min moderklubb LinnéPartille PK efter att ha spelat några år i Stockholm för IFK Österåker BTK. Beslutet var nödvändigt för att minimera resandet under det här året då planerna tyvärr kastades omkull och behövdes göras om.

Resan mot Tokyo fick inte riktigt den start som jag hade önskat men nu är jag åtminstone på rätt väg igen. Resan kommer att innebära mycket och tufft arbete både i pingishagen och mentalt men jag skall göra allt jag kan för vara på topp just de där dagarna i Tokyo nästa år. 

Jag vill tacka min familj, mina vänner, mina lagkamrater, coacher, träningspartners, arbetskamrater och sponsorer för allt fantastiskt stöd under det här året. Utan er hade det aldrig varit möjligt!

ありがとう - Tack!

Jag hoppas att ni alla vill följa med mig på resan in i framtiden mot mina nya mål och utmaningar!

Hjärligt välkomna in och besöka min sida... &

Gott Nytt År 2020