anna-carin ahlquist
Välkommen till Anna-Carin Ahlquists hemsida!
Välkomna till ett nytt år, fullt av nya möjligheter och nya mål... Men vilket konstigt pch märkligt år det blev 2020...
2019 var ett viktigt år fyllt med nya mål och möjligheter - ett viktigt år för kvalificeringen mot Paralympics i Tokyo 2020 och ett fantastiskt år med EM på hemmaplan i Helsingborg i september och min första internationella paratävling i Sverige.
2019 blev ett trögstartat år med en hel del turbulens då jag diagnostiserades med bröstcancer och var tvungen att operera bort hela höger bröst. Sjukvården har varit helt fantastisk. Alla har varit otroligt proffessionella, snabba, tydliga och haft största respekt för mig som person. Jag känner mig lyckligt lottad över den sjukvård vi faktiskt har i Sverige.
Trots sjukdomsbeskedet valde jag att hantera vardagen så "vanligt" som möjligt med arbete, träning och tävling. Den 6 mars (onsdagen efter SM) opererades jag och 1 vecka senare kunde jag träna 15 minuter. Vi ökade med 15 minuter varannan dag tills dess att vi var uppe i 2 timmar och sedan utökade vi antalet träningspass utifrån det. Den 6 april spelade jag den Danska Veteranserien i Roskilde och 2 månader efter operationen spelade jag min första internationella tävling 2019 Slovenia Open i Lasko. Konditionen var fortfarande vädligt dålig, jag hade hög puls och blev väldigt anfådd men jag var där och jag spelade.... något jag i mars trodde skulle vara en ren omöjlighet. Jag gick till kvartsfinal i singel och i lag lyckades vi för första gången under min karriär slå Kina i finalen och vinna guldet.
I slutet av juni spelade jag Egypt Open i Alexandria och vann där guld både i singel och lag.
Jag är så tacksam för allt fantastiskt stöd jag fått från min familj, vänner, kollegor, lagkamrater och sjukvården under den här tiden. Utan er hade jag aldrig klarat den här oväntade och oplanerade våren.
Jag var rankad etta i Världen i Damer klass 3 - 1 oktober 2012- 1 oktober 2018. Att jag 6 år var rankad som nummer 1 i världen var otroligt stort för mig - att under 1 års tid varit rankad 1a i världen bland alla rullstolsdamer var nog ännu större, 1 november 2018 - efter VM i Slovenien rankades jag som 2a i världen men från 1 juli 2019 är jag åter rankad 1a i världen även om marginalerna är små. Jag är otroligt glad och stolt över den här prestationen med tanke på förutsättningarna under året 2019.
Para-EM på hemmaplan i september blev en stor succé. Vilket fantastiskt arrangemang och vilka förutsättningar som serverade oss. För mig blev det eldprovet och så mycket känslor både före, under och efter mästerskapet. Kan ni tänka er att jag fick möjligheten att vinna EM-guld i singel för Sverige i Sverige och med mamma och pappa på läktaren. Jag är otroligt stolt och glad men samtidigt väldigt tacksam och lyckligt lottad över att jag gavs möjligheten att kunna och få spela EM på hemmaplan.
Jag har efter EM spelat Para Dutch Open där jag fick bra matcher och otroligt tufft motstånd. Det slutade med ett guld i singel och revansch mot kinesiskan som jag förlorade mot i semifinalen i Rio 2016.
Direkt från Holland åkte vi på rekognoseringsresa till Japan. En oförglömlig resa där Japan presenterade sig från sig bästa sida och vi blev överväldigade.
Årets sista tävling: Para Copa Costa Rica 12-14 december och min sista tävling i kvalificeringsprocessen mot Tokyo 2020 slutade med guld i singel och guld i lag. Jag blev utsedd till tävlingens bästa rullstolsdamspelare och Sverige till bästa nation. Det blev ett fantastiskt avslut på ett slitsamt år och jag går in i det nya året med bästa tänkbara förutsättningar...
- Kvalificerad enligt Internationella Bordtennisförbundets krav till Paralympics i Tokyo 2020
- Rankad som 1a i världen i Damer klass 3
- EM-guldet i bagaget och direktkvalificerad till Paralympics i Tokyo som regional vinnare
blev jag den 23 november 2019 uttagen som förhandskandidat till Paralympics i Tokyo av Sveriges Paralympiska Kommitté.
Jag var & är otroligt tacksam över uttagningen och kunde då dra upp planen mot Paralympics 2020.... Det innebar också att jag kunde fokusera på det jag skall göra under 2020 för att nå mina mål i Tokyo i månadsskiftet augusti/september.... eller nej... Vi gör bara om det en gång till bara fast till ett annat år... Jag har planen klar, jag har mina mål i fokus vi skall bara göra det 2020+1 istället.
2020 började så bra med Veteran SM i Helsingborg, Malmö Open, träningsläger i Sheffield med det brittiska paralandslaget och SM guld i Söderhamn i början av mars... därefter kom Corona och en pandemi som slog omkull alla våra planer för 2020.
I april kom beskedet att OS och Paralympics i Tokyo 2020 skjuts upp 1 år framåt och nu blir förhoppningsvis Paralympics i Tokyo 2020+1
24 augusti-5 september istället.
Sedan kom beskedet att Håkan Hellströms konserter på Ullevi flyttades fram ett år till 20, 21, 27 & 28 augusti... Då är jag förhoppningsvis i en karantänbubbla i Fukuoka i Japan i väntan på att Paralympics skall dra igång. Ja man kan inte få allt här i världen tyvärr... men jag är oerhört tacksam till Håkan att han släppte albumet Rampljus i olika omgångar just detta pandemiår. Det har räddat mig under mina otaliga mil som jag rullat runt i Slottsskogen och tränat kondition.
Det har varit ett tufft år mentalt för oss alla och sjukdomsmässigt för många. Jag har varit lyckligt lottad, så här länge, att jag, mina nära och kära och mina träningspartners har fått vara friska. Jag har kunnat träna och arbeta i samma mängd som jag brukar men på ett lite annorlunda sätt - på ett säkrare sätt och med färre människor omkring mig. Jag har skurit ner det sociala livet i princip helt och hållet och minimerat resandet i den mån det gått. Jag liksom alla andra har fått ställa in, ställa om, göra om och anpassa sig...
Vi har haft några mindre landslagssamlingar för rullstolsspelarna i Jönköping. Det har varit otroligt skönt att kunna träna tillsammans och träffa varandra under andra former men ändå utbyta idéer och träna tillsammans på en hög nivå.
3-4 oktober såg det åter lovande ut och vi hade hade höstens första seriesammandrag i Alunda där Upplands-Ekeby stod som värd för ett coronasäkert sammandrag. Det var otroligt skönt att äntligen få lov att spela matcher igen och träffa alla (om än utan kramar). IFK Österåker plockade 5 poäng och ligger i dagsläget på en delad fjärdeplats i tabellen. Jag gick 5-2 i singelkvot och 3-1 i dubbelkvot med brorsan något som jag verkligen känner mig nöjd med i en stentuff serie.
Efter sammandraget rasade Sverige åter samman efter att en andra våg med Covid-19 fick sitt utbrott och fäste. Allt seriespel/tävlingsspel ställdes av naturliga skäl in fram till den 31 januari 2021.
Resan mot Tokyo fick inte riktigt den start som jag hade önskat men nu hoppas jag åtminstone att vi är på rätt väg igen med ett vaccin i sikte. Resan kommer att innebära mycket och tufft arbete både i pingishagen och mentalt men jag skall göra allt jag kan för vara på topp just de där dagarna i Tokyo 2021.
Jag vill tacka min familj, mina vänner, mina lagkamrater, coacher, träningspartners, arbetskamrater och sponsorer för allt fantastiskt stöd under det här året. Utan er hade det aldrig varit möjligt!
ありがとう - Tack!
Jag hoppas att ni alla vill följa med mig på resan in i framtiden mot mina nya mål och utmaningar!
Hjärligt välkomna in och besöka min sida... &
Gott Nytt År 2021
